Lat? Jag vet!
Om man skulle fråga min familj om hur de skulle beskriva mig så skulle garanterat ordet lat komma upp rätt fort. Jag är nämligen ganska lat, eller okej, riktigt lat. Men det är mest här hemma, annars är jag inte det. Som på jobbet eller i sällskap med andra människor. Jag tror det handlar om att jag vet att jag får det mesta serverat här.
Som idag till exempel när Mikaela ringer på min mobil. Min mobil är urkass så hon bestämmer sig för att ringa hem till mig istället. Jag tänker direkt att jag ska gå upp och hämta telefonen ute i vardagsrummet men kommer sedan på "Aha! Om jag inte reser mig upp kommer ju någon annan svara. Och den personen kommer få gå in med telefonen in till mig." Därefter bestämmer jag mig för att sitta kvar. Jag hör sedan hur telefonen ringer och Mamma svarar. Efter ett tag kommer hon in med den till mig och säger:
Mamma- "Här Sandra, det är Mikaela!"
Sandra (Med ett oförskämt flin på läpparna)- "Ja, jag vet. Jag ville bara få telefonen levererad!"
Mamma- "Din jävla grisfot!"
Haha, jag älskar att vara JAG.
Jag, nöjd som få.
